Jag tycker albumet är ok, man får vad man förväntar sig en bunt helt ok rocknroll låtar. Gubbarna är helt klart ett av världens mest kompetenta rocknroll band, dom kan verkligen lira och dom kan verkligen skriva svängiga rocknrollåtar. Fast det är ju live dom gör sig som bäst, allra helst skall dom avnjutas i bootlegform från en stökig spelning på en mindre klubb på 70-talet med en lätt berusad Bon Scott i spetsen. Jag är lite besviken av valet producent Brendan O’ Brien känns som en på tok för välpolerad kille för att producera ett AC/DC-album, varför väljer man någon som har producerat världens långtråkigaste och flataste gubbe genom alla tider: Bruce Springsteen. Det kan ju bara bli tråkigt.... Nä, dom borde valt något mycket mer oborstat än så, fått fatt på nån kille som kunde skruva fram det fantastiska ljud dom har på album som Let there be rock (1977) (världens genom alla tiders bästa gitarrljud, alla kategorier) eller om man nu skall ta ett modernt album som exempel finns ju Flick of the Switch (1983). Jag är lite besviken, inte på kvalitén på låtmakeriet, det är som alltid stabilt, men dom har råd att skippa att bli spelade i radio, bara
Back in Black har sålt 42 miljoner exemplar..... Så va fan bryr dom sig för? Skruva upp stärkarna till max, ta ett kliv åt sidan och skit i radio / MTV osv, de "riktiga" fansen skulle älska det, ni behöver inte sno några fans från Bruce Springsteen, hans tråkighet räcker till jordens befolkning tio gånger om. Yttligare recentioner, finns bland annat att
läsa i Aftonbladet.
Och så betyget då... Om man jämnför denna plattan med övriga artister som släppt plattor iår är det helt klar 5 av 5 möjliga, jämnför man denna med endast med andra AC/DC plattor, ger jag den 3,5 av 5 möjliga. Eller, hmm nästan 4. Bra låtar, trist sound....